Vart tar dagarna vägen?
Och kvällarna...?
Nu när jag har ett vik på 100% måste jag lära mig att inte fortsätta ha så fullt i min almanacka.
För då kommer jag att gå sönder.
Och som en mycket vis man sa till mig häromdagen, "du behöver inte ha så bråttom att leva klart, du har gott om tid på dig".
Så det blir min nya utmaning. Att inte teckna upp varje ledig stund, som jag har en tendens att göra.
Nu pågår förberedelserna inför morgondagen, när vår äldsta son fyller 18 år!!
Lilla älsklingen.... När blev du så stor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar