Alla ungdomar var så fina i kyrkan idag, och inte ett öga torrt. På mej i alla fall...
Ett innerligt varmt tack fick jag passa på att säga till sonens mentor. Vilket var jättebra, för det kändes verkligen viktigt att få göra det.
Han verkade lika rörd och tagen som jag. Inte undra på det, efter allt slit som han och många lärare med honom, får kämpa sig igenom tillsammans med eleverna.
"Vår" mentor har varit så otroligt bra, och vi har haft ett sagolikt bra samarbete med honom.
Han borde verkligen heta "Världens bästa Magnus".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar