Han är så söt så man nästan smäller av, och otroligt lik vår Ester, när hon var valp.
Som valpar brukar hålla på, gör även Rocky. Det vill säga: han är i ständig rörelse. Om han inte sover.
Så det där med att knäppa kort är inte det lättaste.
Av ca tjugo bilder var det bara fyra-fem bilder som var någorlunda skarpa.
En get med horn, som visserligen slokat något, men ändå.
Då kanske vi en gång för alla började förstå vårt egenvärde.
Vi är ju i regel väldigt snabb på att dämma ut oss själva, av någon anledning.
Jag har väldigt ofta ont i halsen när jag vaknar på morgon. Hinner ofta tänka, jaha, då var det dags att bli förkyld då.
Dagen efter är allt borta. Frid och fröjd.
Någon dag senare, samma sak igen. Och vad tänker jag? Joo, jaha, dags att bli förkyld...
Men nu har jag börjat förstå detta lite bättre, så nu har jag ändrat (eller håller på att ändra) på mitt tankesätt.
Vid halsont styr jag mitt tänk till: Ojdå, du ska få en kopp the så du återhämtar dig lilla kroppen.
När jag vaknar utan halsont styr jag tanken till: vilken fantastisk kropp jag har som är så duktig på att motarbeta sjukdomar. Heja, heja!! Bra kämpat.
Jag har varit i hemtjänsten som timvikarie i fyra år (tror jag...), och nu har jag börjat jobba som personlig assistent.
Det är ju samma typ av jobb, dvs inom omvårdnad. Men ändå så himla olika.
Det är bra, tycker jag.
För omväxling förnöjer.
(Några fina plåtburkar jag sprungit på igen. )
Speciellt nu när det går mot vinter och jultider, då jag vistas mera inomhus, då är det verkligen vardagslyx att få bläddra i dem och inspireras.
Då kan jag känna verklig njutning för sinnena. :)
Ester & jag tittade mest på, och Ester var precis som ett liten barn och skulle bli buren. Inte likt henne.
På kvällningen bar det sedan iväg till min superduktiga frissa, Mia, som driver Skönhetsapoteket i Älvkarleby.
Det är en bit att åka, men jag brukar se det som en mysig utflykt med lite extra ompyssel.
Det var öppet hus på den äldre sonens skola, vilket gjorde att jag valde att visa mitt intresse där istället.
Men det ska bli intressant att se vad det är för ny bok på gång, samt vart vi ska träffas nästa gång.
Kan hända blir det en glöggträff nästa gång...?
Denna speciella högtid firas alltid med Ahlgrens bilar.
Vad det är för dag?
Jo det är den dag jag tog körkort! :)
Absolut värt att firas, tycker jag.
Jag var något sen med att skaffa körkort, hade hunnit bli hela 31 år!
Dagen det äntligen blev verklighet, fyllde Victor 7 år.
Jag tog bussen hem från uppkörningen, hämtade min röda lilla bil som stod på uppfarter och väntade på mig.
Åkte till skolan och hämtade Victor och stoppade in hans cykel i bakluckan. Sedan till dagis för att hämta lillebror Gustaf, tryckte även in hans lilla cykel, sedan tog vi en liten premiärtur tillsammans.
Helt fantastisk känsla!
7 åringen sa att det var den bästa dagen i hans liv! Han fyllde år, pappa hade skjutit en älg och jag hade tagit körkort.
Jag kunde inte annat än att hålla med. :)
Nu sitter vinterdäcken på plats och nyköpta vinterkängor sitter på fötterna.
Det känns jättebra att ha koll på läget, speciellt med tanke på att det snöade inne i ett av områdena i centrala Gävle igår kväll.
Då känns det som att snön skulle kunna komma när som helst. Nästan...
Hur som helst, så är jag redo!
Vi firade redan igår kväll med lite go-fika, eftersom maken åkte norrut i dag, men vi sjöng som vanligt i morse. Sedan rundar vi av med släktkalas på söndag.
Lite bakfram, men lika trevligt för det.
Orange snöpinnar börjar också placeras ut längs vägarna.
Så nu är det verkligen dags att börja tänka på att montera på vinterdäcken.
Lite extra stolt känner jag mig, när mina söner vill ge bort smycken gjorda av sin mamma, till sina flickvänner. ♥
