Så igår skyndade jag mig efter jobbet. Tog bort det lilla märket. Syddes två små stygn, plåsterlapp på, sedan hem.
Under samtalet med maken berättade jag att jag hade känt att det gjorde ont under operationen.
Men jag visste ju att det bara var nåt stygn så det var väl ingen idé att börja med en ny spruta mitt i tänkte jag, det var bara att få det klart.
Nu till anledningen med inlägget, hur kan en sån liten, liten operation göra så ont idag? (Såret sitter i armhålan så allt med vänster arm gör att det stramar rejält. Men det går snart över.)
Min undran är hur folk frivilligt, och då syftar jag på rena skönhetsoperationer, inte medicinska, vill utsätta sig för en uppsjö av operationen kors och tvärs över sina kroppar. När denna lilla, lilla prick känns så här pass, hur ska det då inte kännas om man karvat i näsan, brösten, magen, eller andra ställen?
Jag må muttra över saker på min kropp som jag önskar vore annorlunda, men det hör enbart ihop med min egen lathet. Rör jag mer på mig, så vet jag att det blir som jag vill ha det. Det är bara den där lilla latmasken jag ska skrämma iväg...
Jag skulle personligen inte göra smärtsamma och svindyra ingrepp bara för att jag är lat.
Detta betyder ju inte att andra människor blir dömda av mig, om de väljer att operera sig. Nej, de gör som de vill med sina kroppar!
Min önskan är ändå att alla kan se sitt egenvärde, trots fysiska skavanker. Vi är ju alla vackra på vårt eget sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar