Mindre trevligt var det när grabbarna ringde mig på tåget och meddelade att det brann här hemma i byn. En hästhage i mellan brandhärden och vårt hus samt storm, gjorde att vårt tak glödde som om det också brann. (Stora glödsjok från branden landade hos oss).
Med fantastisk hjälp av grannarna runt om i byn, vattnade största sonen taket i timmar. Han "sprang" fram och tillbaka och sprutade vatten så mycket han kunde, medan den yngre sonen skötte mark-kollen och släckte det som tog eld i buskarna.
Jag måste säga att den tågfärden var de jobbigaste timmarna jag upplevt. Trodde att hjärtat skulle stanna på mig, så orolig var jag.
Våra grannar rapporterade löpande om händelseförloppet, vilket var jättebra. Men också läskigt. Jag kunde ju inget göra... Inte ens stötta med min närvaro.
Grabbarna gjorde ett fenomenalt arbete. De räddade helt enkelt vårt hus!
Våra hjältar!!!!!!!
Jag kan inte säga det tillräckligt ofta till dem. Hade de inte varit här hade det inte slutat så bra som det gjorde nu.
De är verkligen kloka grabbar med mycket sunt förnuft.
Nu, efter evakueringen är avklarad (den varade bara under första natten) och vårt hus blivit sanerat ser och luktar det som innan. Åtminstone hemma hos oss.
Betydligt värre är det för den drabbade familjen som idag står utan ett hem, och även de familjer som fick delar av gårdarna nerbrända.
Ingen kom dock till skada i branden och det är ju trots allt det viktigaste.
Skyddsänglarna hade fullt upp att göra. Och det tackar jag alldeles särskilt för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar