Det är de där dryga kvällspassen, och sedan upp tidigt dagen efter, som fäller mig.
Jag är inte skapt för minimumsömn, så enkelt är det bara.
Snön faller här. Hela tiden.
Små hundtassar blir till snöskapelser när det är töväder ute. Inget vidare, om man frågar Ester.
Julen får flytta ner i källaren igen. Även granen. Den där granen som vi skulle kasta för ett antal år sedan, eftersom den hade börjat rasa ihop. Den låg till och med på släpkärran och var på väg till återvinningen. Men hur som helst så blev det snö, inga vinterdäck på släpkärran, och vips stod julen för dörren när vi kom på att vi inte hade köpt någon ny gran.
- Äh, vi lagar ihop den så den håller över julen.
Sagt och gjort. Nu, typ sju år senare, är den ännu mera lagad, men den hänger med än. Nu har den blivit en kul grej, vi får se hur länge den håller.
Hur har du det med nyårslöften? Ger du sånna? Håller du dem? Varför ger du dem?
Jag ger aldrig några nyårslöften. Jag har helt enkelt inte förstått varför man ska lova något just då.
Om jag vill göra en förändring i mitt liv, så styr inte almanackan mig och mina beslut. Det är jag som bestämmer här och nu, och det beslutet infaller aldrig den 1 januari.
Plus att mitt verkliga år börjar när skolorna drar igång i augusti. DÅ tycker jag att det passar alldeles utmärkt att dra igång nya projekt. Oavsett om det gäller min person, yrke, utbildning eller vad det nu kan vara, men då känns det i alla fall som att mitt år börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar