När du inte kan referera till projektet som nyss genomförts, som hela firman är involverad i. Eller när du inte har några kolegor alls att luta dig emot när det är svåra situationer.
Eller när det händer roliga saker, då har du inte fikarummet att vädra glädjen i...
Vem är du då?
Detta är en verklighet som är svår för många att landa i.
Jag har haft lika svårt som andra att finna min plats, min roll, mina kvalitéer, mina förmågor med mera, utan ett yrke som skyddsfilter.
Men nu, 12 år senare, utan fast anställning, med bara lösa boliner har jag verkligen lärt känna mig själv. Som den urperson jag verkligen är.
Jag kan inte luta mig mot än det ena, än det andra.
Jag måste verkligen stå för mig själv.
Lita på det jag känner, upplever och använda det som nya referenser när jag tar kliv mot nya och andra mål.
Alldeles nyligen läste jag om en kvinna som hade ett samtal med Gud, hon undrade var syftet var med hennes plats i livet, utan det ena och andra som trygghet.
Gud berättade då om två olika skott som skulle växa till sig i naturen. Gud bevakade dessa skott med stor nyfikenhet, det ena skottet växte som bara den, år efter år. Men det andra skottet verkade inte vilja växa alls... Gud gav inte upp, fortsatte att betrakta och hoppas på det bästa.
Efter fem år hände det nåt, då började skottet skjuta fart.
Det visade sig att den senare var en bambu, som ägnat de fem första året till att utveckla ett fantastiskt stort och kraftigt rotsystem, för att sedan kunna veckla ut sig på höjden.
Min sammanfattning är att det är precis så vi ska se oss själva! Som fantastiska varelser som har rötter som behöver växa till sig för att sedan kunna växa på höjden och förverkliga det vi vill i livet.
Så, vem är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar