Var det bättre förr?

Jag gillar verkligen det här med att bo ute på vischan, där finns granar till salu lite överallt. 

Vill du inte köpa en gran, så kan du ju köpa en kanin, ägg, ensilage, ve eller kanske lite grus...

Eller så kan du hämta lite äpplen hos dem som har för mycket. 

Vi firade grabbarnas yngsta kusin igår, som fyllde 17 år. Massor av go-fika!

Under tiden vi var där, hos Julia, så ringde hennes ena syster från USA, via Skype. Då slog det mig att jag såg nån sciens fictionfilm som barn, där man kunde se varandra på en stor tv-skärm när man ringde till någon. Det tyckte jag var helt otroligt fascinerande, tänk om något sådant skulle kunna hända i framtiden. Tänk.

Nu, ca 35 - 40 år senare, så har vi en sån mackapär som gör det möjligt för alla och en var. Den är dessutom så liten så vi har den i fickan. 

Det pratas ju om att våra åldringar har varit med om en fantastisk teknikresa genom alla åren. Det har dom. Jag håller verkligen med. 

Men under mina 45 år har det också hänt en hel del. Våra grabbar tycker det är dinosarievarning på oss, när vi berättar hur det var under vår barn och ungdomstid.